Somnade ben
Bananskal
"Ljusets speglingar"
Det blev ett nytt år för tjugonio dagar sedan, och jorden fortsätter att snurra runt runt. Och det är få som ifrågasätter varför. Och iförrgår blev jag ett nytt år. Eller jag menar en ny människa. Eller jag menar..:jag blev en apa? Vad är väl ett år mer eller mindre? Mer än tjockare päls och en lång svans och öron som står rakt upp, villsäga.
Jag fick en get i födelsedagspresent. Den heter Annelie och bor i Afrika. Jag heter Annelie och har en lillebror i knät. Han är hungrig. Det blir falukorv och potatismos till middag. Inte banan.
Applåder
Det bara är så.
Musik
Smör. Det fullkomligt dryper smör om hela mig. Det verkar inte finnas tillräckligt starka medel för att få bort allt. Det dröjer sig alltid kvar lite någonstans. Bakom öronen. Och det är sådär kallt ute. Kanske smöret fryser fast om jag vågar mig ut? Jag chansar inte. Stannar mellan de gröna väggarna. Någon lyssnar på musik.
Nu har de fått vingar igen. Man måste hålla dem inlåsta tills någon släpper ut dem. Och då måste man fånga dem igen, istället för att titta på när de flyger iväg. Man vet ju att de flyger längre och längre bort, och tillslut måste man fånga dem igen. iallfall.
Mexico
Det finns vänner. Och så finns det vänner. Det finns nära vänner och goda vänner. Och så finns det goda vänner som är väldigt långt bort.
The rabbrick
giant-popular
dumplings= dworf
or= eller
mama say junk
no throw away me!
toilet noo!
eat it
no hold me
HUNGARY! hungry=
no die- only dead
and very tired
and retired
no work no more only pensionär never work never ever you get money better no work
Ensamma människor
Brev
På kvällen när jag vaknade så låg brevet bredvid min säng. På mitt sängbord. Åh, vilket fint brev det var, tänkte jag. Sen kom jag på att jag inte hade läst det. Det låg alltså ett oläst brev på mitt säng bord! (Det var inte jag jag lovar, det var kuvertet! Kuvertet var så utsmyckat så att jag helt enkelt hade glömt att ta ut självaste brevet ur det!)
Men jag hade rätt. Det var ett fint brev. Och nu ligger svaret nere i mitt kök. Eller iallfall halva svaret. Resten finns i mitt huve.
Brevbärare är utrotninghotade, så snälla, donera några kronor till att köpa ett frimärke att skicka ett brev till mig. Tillsammans kan vi kanske tillochmed bring the brevknivar back to life! Amen.
Choklader
Och chokladen sitter kvar mellan mina tänder.
Jag visste inte vilken jag skulle börja med. Det var ju toblerone. En sån där påse med svart vit och mittemellan. Alltså inte grå. Alltså men mittemellan.
Mittemellan var tråkig. Svart var lite stark och vit var mesig. Det fanns tre trekanter på varje chokladbit. Först tog jag den svarta först. Sen tog jag den vita först. När jag bara hade en bit av varje bit kvar, så insåg jag att jag borde äta alla på en gång. Så då gjorde jag det. Och nu har jag alltså fortfarande choklad mellan tänderna. Den svarta till vänster den vita till höger och mittemellan mittemellan.
Det smakar choklad.
Smulor 2
Brödkanter
Dollar, cigarrer, gangsters och mord. Den som lyckas lista ut vad plastsäcken och väskan kommer att innehålla kan hämta en tia vid t-bana Axelsberg klockan fyra i natt. Ett vitt kuvert kommer att fladdra från gallret ovanför cyklarna. Kom ensam.
Smulor
Det gick så snabbt så att det knappt syntes eller hördes. Inga lukter, ingen smak, inga som helst sinnesintryck. Bara en liten ruta " x har loggat in". Snabbt var jag där, mina händer och fingrar reagerade snabbare än hjärnan. Tangenter, Enter , ENTER. Jag fick ett livstecken, men lika snabbt som jag förstått att x fortfarande lever, var han borta igen. Det kunde ha varit en dröm. Men det står ju där : "x verkar vara offline. Meddelanden som du skickar levereras vid nästa inloggning" Nästa inloggning! Så det finns alltså en sådan? Känslor som kommer farandes så där fort, och som sedan bara försvinner. Vilket lurendrejeri. Är det kärlek?
Smulor har tagit över här. Mandarin smulor, smulor av kläder, smulor av sömn, en smula teckningar. Om jag fick bara fick en enda smula. X.
"Nästa inloggning" Tack för den.
Somrar
Sommaren är så blåsig i Sverige så man hinner knappt se löven dansa i vinden förrän den har blåst bort.
Jag sträcker på ryggen, datan står snett.
Någon frågade om ja hade blivit nå brun, jag hade tydligen sagt att jag ville ut å smaka på värmen. Men mina ben är vitare nu än i morse. Det är vit målarfärg, sån för element. Jag har varit inne hela dagen, och målat. Element.
Världen är full av superhjältar. Bäst å sträcka på ryggen.
Något så enkelt
Här och var promenerar en och annan underbar person och känner sig värdelös.
Bland rivna hus (som lämnat fem tomma resväskor efter sig), urätna skafferier ( som borde ge mat åt massor av tomma magar) , och uttorkade vattenhål, där "ingenting" sveper fram med all världens fart och växer och blir större. Bakom sig lämnar det krossade hjärtan och adressböcker som gapar tomma.
Jag vill bygga hus, dela ut mat, och regna ner en källa med obegränsad mängd vatten vid kanten av öknarna. Jag vill laga krossade hjärtan med stygn som inte lämnar det minsta lilla spår. Jag vill fylla varje adressbok med mer än fem sorters kärlek.
Ska vi hjälpas åt?
Drömmar och verkligheter
Det var en gång en flicka. Hon kom ihåg nånting. Nånting som hänt för längesen. Så längesen så att hon inte kunde komma ihåg om det var dröm eller verklighet. Hon kom bara ihåg det en liten stund, sen återgick hon till viktiga (men värdelösa) tankar igen. I säkert en liten stund tänkte hon på annat. Men det kändes obehagligt, som att det fattades nåt. Hela tiden försökte det där minnet tränga sig på. Ett gult minne, ett varmt, körleksfullt minne. Hade hon verkligen upplevt det på riktigt? Kunde det vara sant? Och om det var sant, varför fick just hon äran att vara den där flickan som...som står i korridoren i sina små svarta skor och har det där minnet i ryggsäcken. Det går inte att stänga den där ryggsäcken, den svämmar över av minnen. Ändå så stannar allt kvar. Med osynliga rep hänger de från öppningen av den.
"Man har alltid ett val"
Hon väljer drömmen. Vid sidan av den verkar all verklighet falsk.
