Drömmar och verkligheter
Det var en gång en flicka. Hon kom ihåg nånting. Nånting som hänt för längesen. Så längesen så att hon inte kunde komma ihåg om det var dröm eller verklighet. Hon kom bara ihåg det en liten stund, sen återgick hon till viktiga (men värdelösa) tankar igen. I säkert en liten stund tänkte hon på annat. Men det kändes obehagligt, som att det fattades nåt. Hela tiden försökte det där minnet tränga sig på. Ett gult minne, ett varmt, körleksfullt minne. Hade hon verkligen upplevt det på riktigt? Kunde det vara sant? Och om det var sant, varför fick just hon äran att vara den där flickan som...som står i korridoren i sina små svarta skor och har det där minnet i ryggsäcken. Det går inte att stänga den där ryggsäcken, den svämmar över av minnen. Ändå så stannar allt kvar. Med osynliga rep hänger de från öppningen av den.
"Man har alltid ett val"
Hon väljer drömmen. Vid sidan av den verkar all verklighet falsk.