Tårar

Jag bryter inte ihop. Jag gråter inte ens. Om man sväljer för mycket tårar, börjar man kräkas salt då?
Ibland så vill man bara inte. Orkar inte. Vet att om något ska funka så måste man vakna. Det är ett så långt avstånd till allt. Framförallt till migsjälv. Släppa ut känslorna, inte vara rädd för dem. Om jag bara vågade. Måste. Vill känna äkthet. Just nu känns som jag lever utanför livet, bara kollar på. Vågar inte känna, för tänk om känslorna är falska? Några såna finns inte. Det gäller bara att slappna av. Att prioritera. Och att ta en jävligt lång joggingtur.


Vaniljmunk

Det är kallt överallt. Utom i mitt huve. Där är det kokhett. Jag vill bli kramad och inrullad i ett duntäcke. Jag vill äta vaniljmunkar och inte bry mig om nånting.
En gång åt jag vaniljmunkar med en kär vän. Vi grät då, delade minnen. Vi hade cyklat dit, till den blå sandlådan. Det fanns kyckling också, en sån där grillad från ICA.
Jag tänker på det nu. Det gör mig glad. Min älskade vaniljmunk jag älskar dig.

Chips

Jag är ledsen för att det finns ledsna människor i världen, och jag har chips under naglarna.
Jag är ledsen för att några av dem kanske är ledsna p.g.a mig och jag har hämtat två tomma glas med vatten.
Jag skrev en dikt, någon skrev en fortsättning. Två människor möts. Poesi.
Tack för det. Samarbete är allt. Ensam är ibland ännu mer.

Tänk att ögonlock kan bli så tunga, och ändå hålla ögonen öppna. I'm amazed. Men nacken är stel, och de där glasen fortfarande tomma.