my diary

Elsa o jag e ungefär lika knäppa tror jag. En helt till synes normal konverstation på msn kan sluta med något...väldigt, väldigt...konstigt. Ni kan ju gissa vilken färg som är vem?

  "Jag ska komma i tid till ensemblen imorgon" tjöt Annelie"Elsa tittade ner i marken och tänkte att det hade hon också alltid drömt om."

"visste du att du själv kan styra dina drömmar? " sade Annelie försiktigt och räckte elsa handen

Elsa tittar upp mot den välkomnande blicken i Annelies ansikte. "Var det hon sa verkligen sant?"Annelie ler förnöjt mot elsa och försöker likna moder Teresa (vem hon nu var, förlåt för min okunskap, Gud)Av någon anledning kan då Elsa från ingenstans tro på vad Annelie sagt och reser sig sakta. I hennes tankar flyter samma fråga omkring "Kan jag?"Utan att blinka stirrar Annelie rakt ner på Elsa (sakta förbyts moder teresa skepnaden mot en som är mer lik saruman) "jag vet inte, Elsa, jag vet inte" Den sarumanliknande annelie vänder bort blicken för att elsa inte ska se stynget av hopplöshet i hennes ögonBakom de två unga kvinnorna reser sig molnen. En kall bris smeker sig runt de båda och överallt hörs omänskliga ljud. "Annelie, se på mig." Elsas röst  blandas med vinden, men även fast den blir förvrängd, hörs det att hon är säker på sitt kommando. "JAG KAN INTE!" Annelie sjunker ner vid Elsas fötter, sprider ut sitt hårsprayade, icke-avduschade hår på den leriga marken och ser vädjande upp mot stjärnorna på komma-i-tid-till-skolan-himlenElsa ser ner på Annelie och sen upp mot hoppets himmel. "Ack, varför lyser ensemble stjärnan starkast just i natt?" Hon slår sig ner bredvid sin orangehåriga vän och ser sin spegelbild i en pöl av sina egna tårarLänge sitter dom där, tills solen åter strålar, och hoppet om att komma i tid till ensemblen sedan länge lämnat dem i ro och stillhet (men med samvetskval) Moder Teresa, Saruman, Gud och Kalle med C, ser med kärleksfulla ögon på de två sovande flickorna, och ler.Helt plötsligt hörs ett klapprande dån och de båda vaknar upp av att dom sitter inne på Kalle med Cs lektion! Klassen sjunger högt en låt om kärlek och hopp och när flickorna tittar på klockan som hänger över klassrummets dörr, är den knappt fem över halv. Annelie Och Elsa tittar snabbt på varandra, och de båda vet, att det aldrig fanns ett stygn av hopplöshet eller en pöl av tårar.  och stjärnorna på komma-i-tid-till-skolan-himlen verkar närmare än vanligt

The End