Annelie's tredje sonat
[tillägnad X]
Med tassande fotsteg
Ett minne sig närma
Om än lite småseg
Det sakta mig värma
Det var du och det var jag
Eller var det vi?
På stranden en skimrande solnedgångsdag
Ja, det var vi! det var vi! Det var Vi!
Ett sandkorn hade fastnat på min hals
Men du kysste mig i pannan
Sen sa du att du aldrig alls
Skulle kyssa någon annan
Konstigt att det minnet står så prydligt
Bredvid allt som är obetydligt