my diary

Jag tycker så mycket om sill så jag blandade senaps-sill och inlagd sill med tomat och sallad i brist på annat. 
"Va e de för fel mamma?! vad har jag gjort?" sa jag när mamma gick förbi och glodde på mig som om jag vore galen.
"Du är äcklig." sa hon och började dammsuga.
I Sverige så vet alla precis vilka ingredienser som passar ihop. Det är något vi har med oss från födseln. Ett slags sjätte sinne som säger åt oss vad som är rätt och fel. Inom mat, musik, livet och allt annat. Antingen så gjorde Gud nåt fel när han hjälpte mamma och pappa att skapa mig. Eller så är mitt sånt där sjätte sinne helt enkelt ur funktion. Det ligger väl i en dammig gammal låda någonstans i mitt omedvetna. En låda märkt "Sinnen" (sjätte sinnet, lokalsinnet....)

Lever jag dubbelliv om jag har håret uppsatt till dess att jag kommer till Daniels trapphus, och där väljer att släppa ut det?
Och är det fel att äta sill med tomat och sallad? Och att tycka att någon som enligt andra "sjunger falskt" har världens vackraste röst? Beter man sig dåligt om man simmar mot vågorna? Och varifrån kommer trenden att hata skolmaten? Vem ger cred till mattanterna i skolan? Hur ofta möter man en gris mitt i stan? Och hur ofta hör man två gamla män som är helt främmande för varandra börja prata om det härliga vädret, klimatförändringarna och buss förar yrket?

I Sverige föds vi med reflexer och ögon i nacken. Jag är glad att jag har brasilianska vänner så jag får äta popcorn med ketchup.

Ps. Det heter inte fläsk. Det heter träningsvärk.