my diary

Igår när jag öppnade min brevlåda för första gången på två veckor fick jag ett brev för första gången på ett år. Jag höll det i handen säkert tio minuter innan jag började fundera på hur jag skulle öppna det för att kuvertet skulle ta så lite skada som möjligt. Det fick bli saxen. En brevkniv hade förstås varit mycket mera charm. Men jo, det fick bli saxen. Brevknivar är av en utdöd art. Men nu har jag alltså fått bevis på att brev inte är det. Så klart att jag blev lycklig. 
På kvällen när jag vaknade så låg brevet bredvid min säng. På mitt sängbord. Åh, vilket fint brev det var, tänkte jag. Sen kom jag på att jag inte hade läst det. Det låg alltså ett oläst brev på mitt säng bord! (Det var inte jag jag lovar, det var kuvertet! Kuvertet var så utsmyckat så att jag helt enkelt hade glömt att ta ut självaste brevet ur det!)
Men jag hade rätt. Det var ett fint brev. Och nu ligger svaret nere i mitt kök. Eller iallfall halva svaret. Resten finns i mitt huve.

Brevbärare är utrotninghotade, så snälla, donera några kronor till att köpa ett frimärke att skicka ett brev till mig. Tillsammans kan vi kanske tillochmed bring the brevknivar back to life! Amen.