my diary

Erik ropar högt. HALLÅÅÅÅ HALLÅÅÅÅ. Han har inte fattat att han e ensam hemma. Jag sitter vid datorn och har ett somnat ben med en somnad fot och fyra somnade tår. Jag undrar vad han gör nu, nu när han har fattat att han e ensam hemma? Jag är inte ensam hemma. Jag är aldrig ensam, fast jag ibland önskar att jag vore det. Här I Bredäng fick alla sällskap idag av massa vita flingor som ramlade ner från himlen. Yes! Växthuseffekten har inte dödat oss. Än. Tänk att man kan bli så varm inuti bara av att se något så vitt och flingit. Tur att växthuseffekten inte börjar i mig. Jag tror jag har feber.