my diary

Jag är ledsen för att det finns ledsna människor i världen, och jag har chips under naglarna.
Jag är ledsen för att några av dem kanske är ledsna p.g.a mig och jag har hämtat två tomma glas med vatten.
Jag skrev en dikt, någon skrev en fortsättning. Två människor möts. Poesi.
Tack för det. Samarbete är allt. Ensam är ibland ännu mer.

Tänk att ögonlock kan bli så tunga, och ändå hålla ögonen öppna. I'm amazed. Men nacken är stel, och de där glasen fortfarande tomma.