my diary

Vilda hundar. Gatuhundar. Såna som blivit lämnade för att ingen tycker om dem. Eller för att de helt enkelt inte har någon som kan tycka om dem. För att de är ensamma. Hundar utan lagar. De springer runt, sover bland soporna, stryker sig mot luffarnas ben och har ingen aning om vad som är rätt eller fel. Eller så har de det, men det spelar ingen roll. Det ligger ingen lycka i att veta vad som är rätt, när man samtidigt  vet att man aldrig kan göra det. Och man har ingenting för att försöka.

"Där ligger den, vid soffan där, ligger den oranga ballongen...BREDVID soffan, alldeles snart kommer jag...var pappa också hos farmor och åt semlor, Johan?"

Vi är lyckliga. Hur olyckliga vi än är. Så kommer vi alltid att vara lyckliga.